〈Fireworks Cold Ash〉

English:

Fireworks, after shining and burning
Fade into the boundless night
So beautiful, close to the void without suspense
The cold ash falling to the ground in a flurry, is me
Tears cooled down
Witnessing the lively yet brief
Encounter
It turns out, the birth and death of love
Compared to a fleeting meteor
Can be so hurried
Omitting many emotional details
Leaving only the most passionate farewell

The cold ash is oxygen-deprived, exhausted
The warmth of mutual love, impossible
To reignite, to bloom a spark
To reinvest in each other
The past time, turns away
The back gradually blurs
Even passing through the city where you are
Fragments of your light and shadow float in my mind

You are the fireworks, passionately lit
I longed for the years of love and myth
After being completely tattooed by your joy and sorrow
I am cold ash, the smoke of delusion extinguished
No need to turn back to seek me in the crowd
In the rolling red dust, I drift with the wind
Perhaps inhabiting a fallen leaf
Accidentally floating onto your palm, held by you
Rubbing out a faint blue spark
Or hidden between the melodies of a love song
When you hum, you will recall
Love, once so romantic and sad
Each note grows a pair of wings
Carrying whispers of the heart, wandering to afar…

Swedish:

Fyrverkerier, efter att ha glänst och brunnit
Bleknar in i den gränslösa natten
Så vackert, nära tomheten utan spänning
Den kalla askan som faller i virvlar på marken, är jag
Tårar som svalnat
Bevittnar det livliga men kortvariga
Mötet
Det visar sig att kärlekens födelse och död
Jämfört med en flyktig meteor
Kan vara så hastig
Utelämnar många känslomässiga detaljer
Lämnar endast det mest passionerade farväl

Den kalla askan saknar syre, utmattad
Värmen från ömsesidig kärlek, omöjlig
Att återantända, att blomma en gnista
Att återinvesteras i varandra
Det förflutna, vänder bort
Baksidan suddas gradvis ut
Även när jag passerar staden där du är
Flyter fragment av ditt ljus och skugga i mitt sinne

Du är fyrverkeriet, passionerat tänt
Jag längtade efter åren av kärlek och myt
Efter att ha blivit helt tatuerad av din glädje och sorg
Jag är kall aska, illusionens rök utslocknad
Ingen anledning att vända tillbaka för att söka mig i folkmassan
I det rullande röda stoftet, driver jag med vinden
Kanske bosatt i ett fallande löv
Av en slump flyter det in på din handflata, hålls av dig
Gnider fram en svag blå gnista
Eller gömd mellan melodierna i en kärlekssång
När du nynnar, kommer du att minnas
Kärleken, en gång så romantisk och sorglig
Varje not växer ett par vingar
Bärande hjärtats viskningar, vandrar till fjärran…