〈Polyphonic Text〉

After the heated thunderstorm passes, insects and birds
each sing with great vigor and great effort.
Different styles of musical notes drift through the air.
Multiple narratives proceed in parallel, at times colliding with one another.
This polyphonic text of clamorous voices, inside the beer house,
I once personally experienced it — every discourse
sealed within its own framework, forming its own context,
like the noisy croaking of frogs in a pond, impossible to intervene in,
and requiring no deliberate interpretation from outsiders.

The sounds of insects and the songs of birds possess clear signifiers,
while the signifieds are left for each listener to interpret individually.
There is no need for an omniscient narrator’s perspective.
I think of the difficult birth process of a poem.
Many images, all kinds of flower petals floating through my mind.
I stretch out the hand of inspiration to scoop up a few pieces,
yet even more images slip away through the gaps between my fingers.
I carefully arrange and combine them within a fictional plot,
finding for each of them a fixed place to be positioned.
Of course there are still many other possibilities, just like in a detective drama;
at the scene of a murder case, some clues will certainly be intentionally left behind.

A poem gradually takes shape while fermenting.
Various associations intersect with one another,
weaving together into a polyphonic text.
The mixed chorus of insect sounds and bird songs.
Images and photographs are so similar;
there are many different ways to arrange them.
As the photographs are reorganized, the story
will appear in different forms.
Polyphonic text satisfies
the different curiosities of each reader.

Svensk översättning

〈Polyfonisk text〉

Efter det heta åskregnet sjunger insekter och fåglar
var och en med stor kraft och stor iver.
Olika slags musiknoter svävar genom luften.
Flera berättelser löper parallellt och kolliderar stundtals med varandra.
Denna polyfoniska text av larmande röster, inne på ölhuset,
har jag själv upplevt — varje yttrande
slutet inom sin egen ram och bildande sitt eget sammanhang,
som grodornas högljudda kväkande i en damm, omöjligt att ingripa i,
och utan behov av att utomstående medvetet tolkar det.

Insekternas ljud och fåglarnas sång har tydliga signifikatorer,
medan det betecknade lämnas åt varje lyssnare att tolka själv.
Det finns inget behov av en allvetande berättares perspektiv.
Jag tänker på den svåra födelseprocessen för en dikt.
Många bilder, olika blomblad som flyter genom mitt sinne.
Jag sträcker ut inspirationens hand för att fånga några stycken,
men ännu fler bilder glider bort mellan mina fingrar.
Jag ordnar och kombinerar dem omsorgsfullt i en fiktiv handling,
och finner åt var och en en fast plats att placeras på.
Naturligtvis finns det fortfarande många andra möjligheter, precis som i ett kriminaldrama;
på en mordplats lämnas alltid några ledtrådar kvar med avsikt.

En dikt tar gradvis form under sin jäsning.
Olika associationer korsar varandra,
och vävs samman till en polyfonisk text.
Den blandade körsången av insektsljud och fågelsång.
Bilder och fotografier är så lika varandra;
det finns många olika sätt att placera dem.
När fotografierna sätts samman på nytt, kommer berättelsen
att framträda i olika skepnader.
Polyphonic text tillfredsställer
varje läsares olika slags nyfikenhet.