《聽風的歌》

「不存在十全十美的文章，如同不存在徹頭徹尾的絕望。」－村上春樹

風的吟唱，你用心去聽

想像我在遠方，日子輕薄

一片羽毛持續流浪，曾經

執著的夢想，枯葉離枝

漸漸風乾隨處飄散

你反鎖於網路的廢墟

在虛擬的掌聲裡找尋皈依

.
唱著風的歌，有些音階

蒼涼，只能用耽美的假音

勉強飆上去，可我未曾放棄

結繩記事，期待與你相遇

在夢想的童話森林裡

你傾聽我訴說滄桑際遇

這些年沿途經過許多窗口

每串風鈴都搖盪得很賣力

無非想要引起我的注意

可我記憶的小木屋一直住著你

.
鵝卵石上附著的青苔

面對歲月的洗滌溫柔且堅定

是離開前我對你的承諾

我隨手丟掉過許多東西

那些名利比枯葉飛花還淡泊

旅途中其實是多餘的配件

只帶著你給的美好回憶

如果我的體溫不能還原

冷卻後的你，那麼我會回到

前世相遇的城市廢墟

坐在聽風吟唱的窗口，想像

沒有情火的今生是個謎

封筆後無從接續的故事裡

深情互撞時，那個

燃燒不起來的，我和你

陳清揚2018/12/17

刊登於明道文藝2019年5月號(477期)

〈Listening to the Wind〉

English:
"There is no perfect article, just as there is no utter, complete despair." – Haruki Murakami

The wind’s chant, you listen with your heart
Imagine me in the distance, days light and thin
A feather continues to wander, once
Persistent dreams, leaves fallen from branches
Gradually dried by the wind, drifting everywhere
You lock yourself in the ruins of the internet
Searching for solace in virtual applause

Singing the song of the wind, some scales
Desolate, can only be forced up in an aesthetic falsetto
Yet I never give up
Recording with knots, expecting to meet you
In the fairytale forest of dreams
You listen as I tell tales of time’s vicissitudes
Over the years passing many windows
Each wind chime sways with great effort
All just to catch my attention
Yet the small wooden house of my memory has always housed you

The moss attached to the cobblestones
Faces the cleansing of time, gentle yet firm
This is the promise I made to you before leaving
I have casually thrown away many things
Those fame and wealth are even more indifferent than fallen leaves or drifting petals
They were superfluous accessories on the journey
Only carrying the beautiful memories you gave me
If my body temperature cannot restore
The cooled version of you, then I will return
To the city ruins where we met in a past life
Sitting at the window listening to the wind’s chant, imagining
This life without passion is a mystery
In the story, sealed after the pen stops
When our affections collide, the one
Unable to ignite, is both me and you

Chen Qingyang, 2018/12/17
Published in Mingdao Literary Arts, May 2019 Issue (No. 477)

Swedish:
"Det finns ingen perfekt text, precis som det inte finns fullständig, total förtvivlan." – Haruki Murakami

Vindens sång, du lyssnar med hjärtat
Föreställ dig mig på avstånd, dagarna lätta och tunna
En fjäder fortsätter att vandra, en gång
Uthålliga drömmar, löv som fallit från grenar
Gradvis torkade av vinden, flytande överallt
Du låser in dig i internetets ruiner
Söker tröst i virtuella applåder

Sjunger vindens sång, vissa skalor
Ödsliga, kan bara tvingas upp i estetiskt falsett
Men jag gav aldrig upp
Antecknande med knutar, förväntar mig att möta dig
I drömmarnas sagoskog
Du lyssnar när jag berättar om tidens prövningar
Under åren passerande många fönster
Varje vindklocka svajar med stor kraft
Allt bara för att fånga min uppmärksamhet
Ändå har minnesstugan alltid husit dig

Mossan fäst på kullerstenen
Möter tidens rening, mild men bestämd
Det är löftet jag gav dig innan jag gick
Jag har slängt bort många saker vårdslöst
Den där berömmelsen och rikedom är ännu mer likgiltig än fallna löv eller drivande blomblad
De var överflödiga tillbehör på resan
Bara bärande de vackra minnen du gav mig
Om min kroppstemperatur inte kan återställa
Den avkylda versionen av dig, då kommer jag att återvända
Till stadens ruiner där vi möttes i ett tidigare liv
Sittande vid fönstret som lyssnar på vindens sång, föreställande
Detta liv utan passion är ett mysterium
I berättelsen, förseglad efter pennan stoppats
När våra känslor kolliderar, den som
Inte kan tändas, är både jag och du

Chen Qingyang, 2018/12/17
Publicerad i Mingdao Literary Arts, maj 2019, nummer 477