〈Letter of Divorce〉

Last autumn you left without saying goodbye
The osmanthus flowers in the courtyard almost turned against me
From then on they no longer gathered around to listen to my storytelling
This autumn, even the underaged swallows on the beam
simply moved their whole family registration away
The autumn insects filling the garden darkened around their eyes, blaming me
that the flute sound at midnight was too desolate
Moved too deeply, always making them mentally exhausted
Thinking back to those words you said before parting, they should have carried another meaning
In this life you never sought anything from me
Within plain tea and simple meals there naturally existed an unrestrained life
You wanted me not to keep thinking about poetic fame
Actually, how could I willingly, within lines and words
calculate artistic conception, deliberate over wording, tonal patterns, and rhyme
Just as you regarded me as a soulmate and entrusted yourself to me
I also never complained about the identical dishes of the three daily meals

Tonight, the slightly cool evening wind penetrated the hollow paper window
From Zhuangzi’s chapter “Autumn Waters” I brought back some coughing and a cold
After pinching out the kerosene lamp, just about to loosen my clothes and sleep
A faint and secluded zither sound vaguely echoed through the courtyard
Pushing open the door and going outside, it turned out to be an inexplicable autumn rain
Ah! Even a sentimental poet can rarely be muddleheaded
Thinking about the lyrics and melodies newly composed for you over the years
When singing them alone softly, some ending notes I stretched la la la
yet could never stretch them upward
Thinking about how you liked to sing and play that song “Weicheng Tune” when I was drunk
Tonight the autumn rain moistens the light dust, and the parasol tree outside the window
throws me the only remaining leaf
asking me overnight to write on its behalf to the damp, cold, pest-ridden autumn
a letter of divorce in advance
It also said that when the first snow arrives
it wants to learn from me and live together, a simple life
19990909

Swedish Translation

〈Skilsmässobrev〉

Förra hösten lämnade du utan att säga adjö
Osmanthusblommorna i gården höll nästan på att bli ovänner med mig
Sedan dess samlades de inte längre runt mig för att höra mig berätta historier
Denna höst flyttade till och med de minderåriga svalorna på takbjälken
helt enkelt ut med hela familjens folkbokföring
Höstinsekterna som fyllde trädgården fick mörka ringar runt ögonen och klagade på mig
att flöjtljudet mitt i natten var alltför sorgset
Alltför gripna, så att de alltid blev mentalt utmattade
När jag tänker på de ord du sade före avskedet måste de ha haft en djupare innebörd
I detta liv begärde du aldrig någonting av mig
I enkelt te och enkla måltider fanns naturligt ett fritt och obundet liv
Du ville att jag inte alltid skulle tänka på poetisk berömmelse
Egentligen, hur skulle jag frivilligt inom rader och ord
mäta stämningar, fundera över ordval, toner och rim
Precis som du betraktade mig som en själsfrände och anförtrodde dig åt mig
klagade jag heller aldrig över de likadana maträtterna vid dagens tre måltider

I kväll trängde den lätt svala kvällsvinden genom det utskurna pappersfönstret
Från Zhuangzis kapitel “Höstens vatten” tog jag med mig lite hosta och förkylning tillbaka
Efter att ha släckt fotogenlampan och just skulle klä av mig för att sova
ekade plötsligt ett svagt och avlägset cittraljud genom gården
När jag öppnade dörren och gick ut visade det sig vara ett oförklarligt höstregn
Ack! Till och med en sentimental poet kan ibland vara behagligt förvirrad
Jag tänker på de sånger och melodier jag under åren nyskrivit för dig
När jag ensam sjunger dem tyst, finns det vissa sluttoner som jag drar ut la la la
men som jag ändå aldrig lyckas dra uppåt
Jag tänker på hur du tyckte om att spela och sjunga sången “Weicheng-melodin” när jag var berusad
I kväll fuktar höstregnet det lätta dammet, och parasollträdet vid fönstret
kastar till mig sitt enda återstående blad
och ber mig över natten att å dess vägnar skriva till den fuktiga, kalla och skadeinsektsdrabbade hösten
ett skilsmässobrev i förväg
Det sade också att när den första snön faller
vill det lära sig av mig och tillsammans leva ett enkelt liv
19990909