〈The First Snow in the Deep Mountains〉

The sound of birdsong freezes into snow filling the sky.
I record this summer into my cellphone,
and play back the lively chorus of cicadas.
Warming by the fire unexpectedly brings an end
to the winter hibernation in the deep forest,
where animals murmur endlessly in their sleep.

On the slope behind Songxue Lodge, the conifer forest
holds up a stretch of snow-white oil-paper umbrellas.
Are they not the refined and gentle group
of pale-faced scholars inside Lanruo Temple?
Several couples amid the swirling snowfall
jump and laugh in lively excitement.
Perhaps the bare-faced fox spirits are among them.
Unfortunately, I only know how to dream and write poetry;
I do not understand the secret passwords
of ghosts and fox spirits.

Deep within the mountain forest there may be hidden
an uncivilized realm from Strange Tales from a Chinese Studio.
Several bamboo houses and thatched cottages, several acres of tea fields,
living a simple life of fishing, woodcutting, farming, and study.
I walk upon the snow, leaving behind two rows of footprints,
treating them as the inscription and signature upon this painting.
And the faintly warm evening sun is precisely
the vermilion seal paste still not yet fully dry.

Svensk översättning

〈Det första snöfallet i de djupa bergen〉

Fågelsången fryser till snö som fyller hela himlen.
Jag spelar in denna sommar i min mobiltelefon,
och spelar upp cikadornas livliga sång.
Att värma sig vid elden avslutar oväntat
vinterdvalan i den djupa skogen,
där djuren mumlar oavbrutet i sömnen.

På sluttningen bakom Songxue-byggnaden
spänner barrskogen upp ett hav av snövita oljepappersparaplyer.
Är de inte just den där skaran
av artiga och förfinade blekansiktade lärda
inne i Lanruo-templet?
Flera par bland de virvlande snöflingorna
hoppar och stojar i livlig glädje.
Kanske finns där också osminkade rävandar.
Tyvärr kan jag bara drömma och skriva poesi;
jag förstår inte de hemliga lösenorden
som tillhör andar och rävdemoner.

Djupt inne i bergsskogen kanske det gömmer sig
ett utanförstående sagoland ur Liaozhai.
Några bambuhus och halmtäckta stugor, några tunnland tefält,
ett enkelt liv med fiske, vedhuggning, jordbruk och studier.
Jag vandrar över snön och lämnar två rader fotspår efter mig,
som om de vore inskriften och signaturen på denna målning.
Och den svagt varma kvällssolen är just
det cinnoberröda sigillet som ännu inte hunnit torka.