〈Far Away〉

English:

You are that patch of sentimental rainclouds
Continuously flickering, releasing flashes of lightning
“Go, go see the shape of dreams
I will wait for you well in the wind”
The shape of dreams, that imagined painting
Crinkled by your own hands, yet now you unfold memory
Thinking that smoothing out the sadness on me
Could set it free, following the migratory birds
Flying toward the place where sea and sky meet
The legendary paradise where dreams come true

“All ports are a paradise
They can take me anywhere
Except where you are
This makes me feel utterly sorrowful”
Your sorrow is still fantastical and romantic
But I have already landed, no longer drifting
No longer holding any fanciful illusions
My indifference is like fallen leaves, fluttering with the wind
With a gentle pinch from you, the faint sighs
Will shatter and scatter into the air

I do not want, do not want to be kept in your heart
Those joys and sorrows have all grown into wild grass
Amid the desolate ruins, I have given up resisting the moonlight
No one will, in a port battered by wind and rain
Hold a small umbrella, waiting for me to lift the lantern
Enter the ship cabin sealed for years
Unfold that nautical chart, sound the whistle, raise the sails
Set off again, sailing toward the distant
Turbulent waves after dreams awaken…

Swedish:

Du är det där stycket av känslosamma regnmoln
Som ständigt blinkar och skickar ut blixtar
“Gå, gå och se hur drömmarna ser ut
Jag kommer att vänta på dig väl i vinden”
Drömmarnas form, den där föreställda målningen
Krullad av dina egna händer, men nu vecklar du ut minnen
Trots att du tror att om du slätar ut min sorg
Kan frigöra den, följa de flyttande fåglarna
Flyga mot platsen där hav och himmel möts
Det legendariska paradiset där drömmar blir sanna

“Alla hamnar är ett paradis
De kan ta mig vart som helst
Förutom där du är
Det får mig att känna oändlig sorg”
Din sorg är fortfarande fantastisk och romantisk
Men jag har redan gått i land, drifter längre inte
Inte längre bär jag några fantasifulla illusioner
Min likgiltighet är som fallna löv, virvlande med vinden
Med ett lätt nyp från dig, de svaga suckarna
Kommer att krossas och spridas i luften

Jag vill inte, vill inte bli placerad i ditt hjärta
Dessa glädjeämnen och sorger har alla växt till ogräs
Bland de ödsliga ruinerna har jag gett upp motstå månskenet
Ingen kommer i en hamn piskad av vind och regn
Hålla ett litet paraply, vänta på att jag lyfter lampan
Gå in i skeppshytten som varit tillsluten i åratal
Veckla ut den där sjökartan, ljud signalhornet, hissa seglen
Segla igen, mot det avlägsna
Vågor fulla av intriger efter drömmarnas uppvaknande…