《War Children》

“A Syrian Child Who Died”

A small body, face down
lying prone on the beach in Turkey
from war-torn Syria
he boarded a refugee boat with his parents and cast himself into the perilous sea

The overloaded refugee boat capsized and sank
the small child drowned, the waves held up his small body
and compassionately returned him to the beach

On the beach, a drowned Syrian child
was captured by a camera into a photograph
presented within the gaze of the world

The child’s tragic fate became a powerful pestle
striking awake in human hearts
the alarm bell of compassion

Civilians under the ravage of war surge toward the national borders
Why did the war begin? How did it spread?
The refugees have no time to think, they can only use their feet
to respond to the fear within their hearts

A photograph allows the world to understand
that in the Syrian civil war, there are more refugees
waiting for people to extend hands of compassion and acceptance

The child’s aunt condemns, saying: I blame the entire world
for not providing sufficient help to refugees
no one has come forward to stop the war

The root of stopping all this tragedy is to stop the war

“The Children of Gaza”

The ear of night shatters in the sound of shells
the stars dare not approach this carpet of weeping

Dust, like a mad dog, bites after children’s dreams
the red painting on the wall is the younger brother’s smile of yesterday
this morning it has already turned into a pool of warm pigment

Hadeel, five years old, died in the airstrike on Khan Younis
her mother has folded herself into the rubble
unable to find the sound of a heart, nor find
the tomorrow that time once promised

The air is filled with the smell of blood and bread
smell and fear fold their wings in the same wind
sunlight becomes burning glass, breaking apart in every pair of eyes

Mohammed Nabaheen, ten years old,
lost his legs in Al-Shifa Hospital

The children use broken puzzle pieces
to build a paradise
inside there are no warplanes, no cages, no fathers
nothing that can, in a single second, strip away the flesh of an entire childhood

The girl without legs says
she dreams she is a seagull and can fly
but she only flies halfway before the sky closes its door

The hospital is the last tree in the desert
wounds hang on its branches like ornaments of hope
parents bury names one by one inside their lips
like swallowing shards of glass, again and again, yet never obtaining a single word of ceasefire

Samira, after losing three children
still searches in the hospital for unnamed small corpses
the child’s gaze has been burned into amber
the mother waters it with tears, yet cannot grow a single field of peace

Time is a stubborn horn, broadcasting only war
never plays nursery rhymes

A child draws a door in his heart
beyond the door is school, juice, friends
and he, is collapsing before the door—
becoming a form of existence more silent than crying

《Barnen under krigets eldar》

”Ett syriskt barn som dog”

En liten kropp med ansiktet nedåt
liggande framstupa på stranden i Turkiet
från inbördeskrigets Syrien
han steg ombord på en flyktingbåt tillsammans med sina föräldrar och kastade sig mot det farliga havet

Den överlastade flyktingbåten kapsejsade och sjönk
det lilla barnet drunknade, vågorna höll upp hans lilla kropp
och förde honom med medlidande tillbaka till stranden

På stranden, ett drunknat syriskt barn
fångades av kameran i ett fotografi
presenterat inför världens blick

Barnets tragiska öde blev en kraftfull mortelstöt
som väckte i människors hjärtan
medlidandets varningsklocka

Civila under krigets förödelse strömmar mot nationsgränserna
Varför började kriget? Hur spreds det?
Flyktingarna har ingen tid att tänka, de kan bara använda sina fötter
för att svara på rädslan inom dem

Ett fotografi låter världen förstå
att i Syriens inbördeskrig finns det ännu fler flyktingar
som väntar på att människor ska räcka ut medlidandets och mottagandets händer

Barnets moster anklagar och säger: jag klandrar hela världen
för att den inte har gett tillräckligt med hjälp till flyktingarna
ingen har kommit fram för att stoppa kriget

Grunden för att stoppa all denna tragedi är att stoppa kriget

”Barnen i Gaza”

Nattens öra splittras i kanonernas dån
stjärnorna vågar inte närma sig denna gråtande matta

Sand och damm, som en galen hund som jagar barnens drömmar
den röda målningen på väggen är lillebrors gårdagens leende
i gryningen har den redan förvandlats till en pöl av varm färg

Hadeel, fem år gammal, dog i flyganfallet mot Khan Yunis
hennes mor har vikt in sig i rasmassorna
utan att kunna finna hjärtats ljud, och inte heller finna
morgondagen som tiden en gång lovade

Luften är fylld av blodets och brödets doft
luktsinnet och rädslan fäller sina vingar i samma vind
solljuset blir brinnande glas, som bryts i varje öga

Mohammed Nabaheen, tio år gammal,
förlorade sina ben på Al-Shifa-sjukhuset

Barnen använder trasiga pusselbitar
för att bygga ett paradis
där inne finns inga krigsflygplan, inga burar, ingen far
inget som på en sekund kan beröva hela barndomens kött och blod

Flickan utan ben säger
att hon drömmer att hon är en mås och kan flyga
men hon flyger bara halvvägs innan himlen stänger sin dörr

Sjukhuset är det sista trädet i öknen
såren hänger på grenarna som smycken av hopp
föräldrarna begraver namn ett efter ett i sina läppar
som att svälja glasskärvor, gång på gång utan att få ett enda ord om vapenvila

Samira, efter att ha förlorat tre barn
söker fortfarande på sjukhuset efter oidentifierade små kroppar
barnets blick har bränts till bärnsten
modern vattnar den med tårar, men kan inte odla ett enda fält av fred

Tiden är ett envist horn som endast sänder krig
det spelar aldrig barnvisor

Ett barn ritar en dörr i sitt hjärta
bakom dörren finns skola, juice, vänner
och han faller framför dörren—
och blir en form av existens mer tyst än gråt