From the depths of your eyes flows a deep blue stream
The shimmering sound of waves rows across entwined water plants
That is the exit of the night I have long dreamed of
It is a corridor of light, winding and somewhat obscure
The scent of fungi, rotten leaves, and damp moss
is rhythmically combed by the warm airflow among the branches
Within the dense forest, the chirping of mountain crows is gentle
Buds also joyfully burst open from time to time
Although those maidens awaiting marriage have never witnessed love

In May, when fluttering joyful green leaves beat like birds’ wings
Lightly rising from the pale waterside
The sunlight is pale as though a child rebuked by God
jumping and dodging among the crisscrossing branches
The sound of flutes echoes across the vast wilderness
The frightened forest and marsh fairies scatter and flee
The phoenix flaps its wings out from its own ashes
like a burning feathered arrow swiftly shooting toward
the vast and boundless azure horizon
The water celery grass and sweet flag flowers know
this is merely the pastime hunt of pastoral gods after tea and meals
The bored insects and ants immediately stop their noisy clamor
forming lines and returning to the thirsty flower chambers of rush grass
to listen to the pipe organ of the faint thunderstorm in early summer

From dawn, the crystal-clear rain dew on the tips of grass leaves
drips down to the place where paramecia sing
Here at noon the water surface is dyed with deep yellow and light green ripples
while at dusk the forest is woven full of the wings of red birds and dragonflies
That soft beautiful light and dark green shadows
I hear the stream water gently patting the shore day and night unwilling to part
Goddess of water, your slight frown and faint smile are ripples
quietly spreading across the lake of my heart
Within the backflowing pools
the pebbles lightly roll and rub against one another

The inaudible sound of water secretly flows through the dream forest of uncertain sunshine and rain
The water plants within the water sway gracefully
just like your carefree black hair, beautiful woman
Let me sink into the water
Among your softly murmuring waves of hair
I wish to be a narcissus growing secretly beside the flowing stream
deeply and tenderly waiting for you with murmuring water sounds
waiting for every echo flowing upstream
just as the river mouth quietly listens to its own source

This poem was published in the “Taiwan News Supplement” on July 25, 1997

Swedish Translation

〈Vattenväxternas fuga〉

Ur djupet av dina ögon flyter en djupt blå bäck
Det glittrande vågljudet ror över slingrande vattenväxter
Det är utgången till natten som jag länge drömt om
Det är en korridor av ljus, slingrande och något dunkel
Doften av svampar, multnande löv och fuktig mossa
kammas rytmiskt av den varma luftströmmen mellan grenarna
I den täta skogen är bergskråkans kvitter mjukt
Knopparna spricker också då och då glatt upp med ljud
Trots att dessa jungfrur som väntar på giftermål aldrig har upplevt kärleken

I maj, när de glädjefyllda gröna bladen fladdrar som fågelvingar
och lätt lyfter från den bleka strandkanten
är solljuset blekt som ett barn som blivit tillrättavisat av Gud
hoppande och undanvikande bland korsande grenar
Flöjtens ton ljuder genom den väldiga vildmarken
De skrämda skogs- och träskfeerna flyr åt alla håll
Fenixen slår ut sina vingar ur sin egen aska
som en brinnande fjäderpil som snabbt skjuter mot
den vida och gränslösa blå himlen
Vattensellerigräset och svärdsliljorna vet
att detta bara är herdegudarnas jaktlek efter te och måltider
De uttråkade insekterna och myrorna slutar genast sitt oväsen
och återvänder i led till de törstiga blomkamrarna hos sävgräset
för att lyssna till orgeln från det svaga åskregnet i försommaren

Från gryningen droppar det kristallklara regndagget på gräsbladens spetsar
ned till platsen där paramecier sjunger
Här färgas vattenytan vid middagstid av mörkgula och ljusgröna vågor
medan skogen vid skymningen vävs full av vingarna från röda fåglar och trollsländor
Det mjuka ljuset och de mörkgröna skuggorna
Jag hör bäckvattnet varsamt slå mot stranden dag och natt utan att vilja skiljas
Vattnets gudinna, ditt lätta rynkande och svaga leende är krusningar
som tyst breder ut sig över sjön i mitt hjärta
I de återströmmande vattenpölarna
rullar och gnider småstenarna lätt mot varandra

Det ohörbara vattenljudet flyter dolt genom den drömlika skogen med växlande sol och regn
Vattenväxterna i vattnet svajar graciöst
precis som ditt sorglösa svarta hår, sköna kvinna
Låt mig sjunka ned i vattnet
bland dina svagt mumlande hårvågor
Jag önskar vara en narciss som växer i hemlighet vid det strömmande vattnet
och innerligt vänta på dig med porlande vattenljud
vänta på varje eko som kommer mot strömmen
precis som flodmynningen stilla lyssnar till sitt eget ursprung

Denna dikt publicerades i “Taiwan News Supplement” den 25 juli 1997